11 september, 2006

Minnesproblem

Sedan jag blev utbränd, så har jag haft stora problem med att komma ihåg saker. En gång på jobbet, så visste jag inte var jag gjort av Jenny :( Som tur var, så visste Jessica det.. jag hade lämnat Jenny hos dagmamman på morgonen Shocked Tyvärr e det fortfarande lika dåligt... just nu är jag av med en mobilladdare. Hade den hos Jan i helgen.. tog ur den ur vägguttaget, sen minns jag inte mer.
Har problem att föra samtal, då jag inte alltid kommer ihåg vad som sägs. Glömmer bort att ta mina järntabletter, som jag måste ta varje dag, osv.
Pratade med kuratorn om detta idag o fick då det tråkiga beskedet att jag inte kommer bli helt bra. Går inte att träna upp heller, utan jag måste lära mig skapa rutiner, som t ex att alltid lägga nycklarna på samma ställe... till slut lär jag mig var dom finns.
Detta är skitjobbigt Crying 1 Grät i telefonen när jag pratade med Jan innan. Jag känner mig senil o skäms över att inte komma ihåg ibland.

Efter kuratorbesöket, så var jag på sjukhuset o lämnade lite blod, för att se om mitt järnvärde har blivit bättre, eller om jag måste öka järndosen. Körde sen till mamma o tog en fika.
Precis när jag kommit hem ringde Jessica o ville bli hämtad på skolan. Hon hade ont i magen. Som tur var, så klarade hon att ta bussen hem. Helt slut somnade hon i soffan... o så gjorde även Jenny.





2 kommentarer:

Anonym sa...

Var det länge sen du "brände ut dej"?

Får jag vara så fräck att fråga om du äter anitdepprisiva tabletter?
Svara bara om du vill, tycker du att jag är för nyfiken så skäll på mej.
Själv äter jag flouexetin sen.... evigheter tillbaka.
Gick in i en depression efter en lunginflammation där jag var sjuk i 3 månader, efter det kom jag inte riktigt i form igen... Åt tabletter ett tag, men slutade när jag mådde bättre.
Sen för 2 år sen var jag nere i en djuuuuuuuuup svacka igen, och jag säger bara ALDRIG! ALDRIG igen! Så nu säger läkaren att jag själv får välja hur länge vill äta dom, eller om jag vill sluta... Men jag fortsätter... vill aldrig vara där jag var igen!

Jisses! Här berättar jag hela mitt liv på en gång... (finns säkert många av dom som läser min blogg som inte hade en aning om detta.) Förr skämdes jag för att tala om det, men va fasen! Det är jag! Gilla mej som jag är eller skit i det!

Kramisar Nancy

Anonym sa...

Hur gick det med proverna? Vad hade du för Hb värde nu?

Jag visste inte att du varit så dålig. För oss alla sviker minnet oss ibland :-)

Vicki