12 december, 2006

Jag lever...

i fall nån undrar.
Har varit lite osynlig... Det har varit en kämpig vecka, men nu går allt på rätt håll o känns nästan bättre än någonsin :) Jan o jag har det bättre än någonsin... vet precis var vi har varandra o det känns så jättejättebra.
Jan har inte mått så bra sista tiden. En massa småsaker har gjort det, men nu har det vänt o vi har pratat o pratat. Det e inte alltid så lätt att inte alltid må så bra bägge två o samtidigt försöka hjälpa varandra. Men i helgen har vi pratat o pratat... o det har hjälpt. Det var inte så att det höll på att ta slut, men ibland har vi känts otillräckliga åt varandra. Tills vi insåg att det är raka motsatsen :) Känns så härligt :)

Julbordet ja... God mat... fulla kollegor. Men börjar man dricka kl 7 på morgonen, redan innan man kommer till vänthallen, ja då e utgången given. Jan o jag drack inte.. vi var där för matens skull. Och det kändes rätt när en del andra spydde, några började bråka.... Vi körde en kollega hem sen... Nån vågade inte visa sig på jobbet igår heller.

I går började jag mitt "nya" jobb. Gick i regnet o blåsten o synade bilar utomhus. Kul? Inte en sekund, men tack o lov så är det inte så dassigt väder alltid :)

Nu ska jag sätta fart, ska strax köra.
Tjohoo, vad lycklig jag e just nu :) :) :)

3 kommentarer:

Anonym sa...

Måste bara säga att jag lämnar din sida med ett leende!

Man blir glad av dina sista rader!

Anonym sa...

Instämmer helt o håller med föregående talare... *Lycka till*

Ha dé bäst.. // Annelie

Anonym sa...

Hoppas allt ordnat sig?

Tro du inte det här jobbet blir bättre än det du hade innan? Här sköter du dig väl mer själv?

Tråkigt med kollegor som blir så fulla och sedan skäms dem så att dem inte tar sig till jobb heller.

Vicki